Vi står i dimman i Degerfors. Igen. Försenat.
Något med det elektriska, något som måste startas om och något med korglutningen.
Tjurar litet över att SJ återigen är försenat.
Tänker i nästa ögonblick på denna futtighet. Det finns dom för vilka tåget redan gått eller inget tåg finns att åka med, trots att man har biljett.
Stopp i Degerfors, kö i Hallsberg. Tågjävlarna måste väl någon enda gång kunna gå rätt och i tid och utan bekymmer. En halvtimme blir femtio minuter, kö i Stockholm och hejdå första timmen av utbildningen däruppe i Gamla stan.
Det är då verkligheten tar tag och ruskar om och liv i en såsig nollsextjugoåttahjärna.
Vad är en halvtimmes lyxförsening mot ett livets tåg som du inte får gå ombord på fast du har biljett?
Ett tåg mot framtiden som inte ens lämnar stationen.
Vi suckar över en sketen halvtimme när andra slåss för livet för att ens få lämna stationen och slippa bli kvar på hopplöshetens perrong. I Budapest, Wien eller vid ingången till en tunnel.
Är det inte ofta så? I det dagliga bruset behövs något som ruskar om, något som väcker och engagerar och får medietrötta och överladdade hjärnor att börja arbeta och se igenom det som tycks pågå och istället se verkligheten som den är.
Se vad som sker. Känna vad som sker.
Människors engagemang har vaknat.
Äntligen.
Det behövdes en bild, en flisa av verkligheten. En hemsk, sanslöst smärtsam bild som gör ont i hela kroppen att behöva se. Att ens tänka på.
Alla ord blir små och förkrympta.
Även om ansiktet var begravt i vattnet gav den flyktingkatastrofen ett ansikte.
Och där, mitt i telefonen eller paddans Facebookflöde, låg Aylan, som de turkiska myndigheterna påstod att Alan Kurdi hette.
Alan Kurdi. Tre år. Ett strupgrepp på oss alla. Död tillsammans med sin femårige bror Galeb och mamma Rehan när deras båt välte redan efter fyra minuter i vågorna utanför turkiska badorten Bodrum på väg till framtiden på Kos.
Peter Bouckaert från Human Rights Watch tänkte länge men tog till sist ett beslut. Ett svårt beslut. Ett modigt beslut.
Ett beslut som öppnade gränser, lindrade nöd och fick Unionens mörka kostymer att börja tänka vad tanken en gång var och vad man ville och kanske framför allt vad man ville undvika.
Bilden är en av de som förändrar världen.
En bild som kanske växlar in livets tåg på ett nytt och bättre spår. En bild som förändrar dig och mig och absolut en massa politiker och EU-byråkrater som sett flyktingströmmen som en teknisk besvärlighet, en förhandling om kvoter och gränshantering. Siffror. Statistik.
Kanske, kanske kan de digitala medierna ändå göra gott och inte bara vara ett modernt propagandaverktyg för arméerna av militanta troll i rasismens tjänst.
Åker i andra riktningen och tänker. Man tänker bra på tåg.
Det är den 4 september och han skulle fyllt 84. Min far.
Tänker på en lång livsfarlig vandring undan en krigsfront där han som tolvåring tvingades ta kommandot och till fots ta släkten undan ett krig.
Tänker på hur han som 22-åring satte sig i segelbåten och flydde undan patrullbåtar och gränspolis. Över havet till det Sverige han visste tog hand om flyktingar på ett bra sätt.
En plats där han kunde bygga en framtid för sig och sin blivande familj. Ett beslut som ändrade livet. Ett modigt beslut. Ett livsavgörande beslut.
Jag tänker att det är en historia jag ska berätta för er någon gång. Den är värd att berättas. Den är för viktig att inte berättas.
Jag tänker att han hade drivet, frihetslängtan, modet, viljan och allt det där vi varje dag ser hos människor som går på rälsen eller klamrar sig fast i hopplösa och livsfarliga båtar. Människorna som SD kallar lyxflyktingar; de som lämnar allt för att börja från noll någonstans där man slipper vara rädd.
Man tänker bra på tåg.
Jag tänker att precis när samhället och debatten var på väg att köra fast ordentligt i den bruna sörjan i diket lyckades man styra upp på vägen igen.
Det ska vi för evigt minnas Alan för.
Han blev, utan att veta och utan att leva, en symbol av ljus mitt i den mörkaste tragedin för hans familj, hans landmän och en Union som, för första gången riktigt tufft testad, nästan havererade fullständigt. På de gränser man låtsats avskaffa och radera byggdes istället murar och taggtråd.
Som någon skrev; När de mörka krafterna vill stänga gränserna visar godheten att inga gränser finns. Överallt grips vi på djupet av Alan.
Radiohjälpen samlade in två miljoner på en dag. Rekord. Aldrig någonsin har svenska folket så kraftfullt bidragit. Inte ens under Tsunamikatastrofen 2004.
Men det krävdes ett dött barn i våra telefoner och paddor.
###
”Det går inte att använda media om man ska förstå världen.” Säger den folkskollärarlike Hans Rosling från Uppsala och läxar upp en dansk journalist (och andra) medier i ett lysande klipp.
Rosling, professor i medicinsk hälsa, är en fantastisk person, talare, pedagog och kommunikatör och har ni inte sett hans nätklipp på till exempel Gapminder så leta rätt på dem direkt.
Kanske mest och viktigast; den om om gränserna, flygplanen och båtarna. Eller den om syriska flyktingäpplen
Enklare och tydligare kan hemskheterna inte förklaras.
Rosling är SD:s mardröm och det har startats nätkampanjer för att låta honom debattera mot Jimmie Åkesson. Att publicitetshungriga partiet inte omgående nappat är såklart ett kvitto på Roslings retoriska förmåga och gedigna kunskap om statistik och ”hur det egentligen är”.
För den som vill följa; hans (engelspråkiga) blogg eller websiten Gapminder eller hans partytrick med Bill Gates
###
### Se den strålande dokumentären om suveräne rockfotografen Henry Diltz om ni är det minsta intresserade av klassisk musikhistoria, skivomslag eller foto. På SvT Play (som vi också lånat bilden av).
### Orrenius & Hamrud hotas och hatas, Olof Lundh får sitt av Zlatan som tack för senast. Taket håller på att rasa in över de som står upp när andra kryper i åsiktskorridoren.
### ”Kan vi rädda banker kan vi rädda flyktingarna.” Angela Merkel. Frau Deutschland. Bravo.
### Lundh skrev sanningen om Zlatan och den långe lagkaptenen krympte ihop till något lågt när han billigt gav igen.
### Filosofen Ernst och äppelmoset. Forever classic. Kolla här.
### Lagercrantz tog chansen när han fick den och alla gråter blod och hånar av avund.
### Donald Trump? Landet som gav oss Ronald Reagan slutar aldrig att förvåna.
### Går in i en smal gränd som heter Bredgränd och lär mig nya saker. Spännande. Svårt. Givande.
### Hur många urusla Beck och Wallander har vi inte sett sedan respektive författare lade ner?
### Varför ville vi visa en gata med hål i för prinsparet?
### Miljarder till skolan. Miljarder till mjölkbönderna. Båda har fört kraftfulla, viktiga och skickligt upplagda lobby- och PR-kampanjer runt sina frågor. Det är så det går till. Till slut förstår de som måste förstå.
### Man kan snöa in på mycket. Om ni gillar filmtitlar så kolla in den här. En av de snyggaste. Eller den här Men varning, varning – mycket vanebildande och tidsätande.
### Klassisk reklamvideo. Gammal men bra. Kolla här
### SE; Nya Narcos om jakten på knarkkartellerna i Colombia på 80-talet på Netflix verkar riktigt, riktigt lovande. Återkommer när jag sett mera. Alla de första tio avsnitten är släppta så det är bara att mölja på.
### LYSSNA; Jonas Karlssons nya ”Jag är en Tjuv” som ljudbok med författaren som in- och uppläsare. Lysande. Och vill ni ha lite musik finns veckans spellista Bra låtar 70. Min musik, kanske din. Från fräne J.D. McPherson via David Ramirez till aktuela Storms Never Last (Bruce Robison och Kelly Willis) och Never Been a Captain (Barr Brothers).
### LÄS; Johan Cronemans dundersågning av Kristallen. ”Ingenting kan bli sämre” Uj, uj, uj vilken åktur.
Tack för att jag fick ta av er tid.
Comments are closed.