Sport framkallar känslor. Sport är nostalgi.
Det är där, och nästan bara där, folk ibland tycker det var bättre förr.
Ni minns hur det var;
Han dansade in i TV, hade snygg väst, var en fin människa på alla sätt. Hyllade sin fru, hade coola halsdukar och log lite lagom pillemariskt in i TV-kameran. Det var nytt, det var fräscht (som allt skulle vara på den tiden) och det var elegant.
Det var mer talkshow än Sportspegeln. Mer Skavlan än Bosse Hansson om ni vill.
Det var en ny tid. Det var kostym och inte gammal träningsoverall, det var stil och profil och alla gjorde vågen.
Det var då och nu är nu.
Det har blivit åtskilliga grader kallare, både inom den lek som kallas idrott och som inte är på skoj längre, och i samhället i övrigt.
Inte ens en bit in i ett 2000-tal, där sociala medier hjälper oss att putsa upp våra fasader, kommer vi till sist ända in i kaklet med bara yta. Det krävs leverans.
Sorry, men så bister är sanningen.
Till sist blir du genomskådad. Någon synar korten och ropar högt på förändring.
Någon ropar till och med på Lasse Lagerbäck och om jag lyssnar noga var det samma röster som inte kunde bli av med ”tråk-Lasse” fort nog då han bar ansvaret. Den gången hjälpte det inte ens att han tog Sverige till fem raka mästerskap.
Då räckte inte ens superleverans, det skulle vara ”nytt och fräscht”.
Lätt att döma, lätt att glömma som det skrevs på nätet om den nya synen på den Lagerbäck som ”folket krävde” skulle avgå redan 2009.
Idrott har blivit kvartalsrapporternas förlovade gräsmatta.
Snabba resultat, omedelbar leverans och tvära kast mellan hjälte och syndabock.
Så har det alltid varit, men nu i ett allt högre samhällstempo minskar också tålamodet och acceptansen för utebliven glädje och framgång.
Fan ta den som snuvar oss på att få bada i fontäner, sitta på sportbar och öla eller åka runt och tuta!
Det handlar numera allt oftare om att ledare eller spelare ska ”be folket om ursäkt” när man slagit på arschlet och inte levererat. Det handlar om journalister som ”tröttnar och ger upp”.
Ger upp vadå?
Sitt drömjobb att resa, se fotbollsmatcher och få betalt?
Jag har aldrig fattat det där.
Handlar det inte allt oftare om ett uppskruvat medialt tonläge till en förväntningsnivå som inte levereras? Den hårda kritiken blir ett sätt att rädda det egna skinnet och lägga fokus någon annanstans?
Eller kanske är det bara den eviga jakten på syndabocken som stal festen som vi bjudit in till.
Nu har vi provat både träningsoverall och skräddarsytt med väst och inget dög. Så frågan är vad som finns kvar? Vilken kravprofil letar vi nu efter?
Finns det ens en tulipanros som duger?
Allt oftare kommer upprättelsen först efter en titt i backspegeln;
Den försynte Tommy Svensson, den numera helgonförklarade isländske guden Lasse Lagerbäck, hockeyprofessorn Tommy Sandlin, gentlemannen och den lågmält vänlige Conny Evensson och säkert en handfull till.
Försynta träningsoverallmän sprungna ur den ursvenska Jantemyllan.
Män av sin tid som tonade ner den egna profilen och lät laget stå i fokus.
Mycket litet av shining, mycket mer av mellanmjölkstråkiga ord som lagspel, lojalitet och kollektiv.
Omodernt ödmjukt.
Inte flashigt, inte coolt, bara bra. Kanske inte heller nytt och fräscht. Men framgångsrikt.
Stabila, trygga, lågmälda. Allt det som den nya tiden inte är.
I en tid när en ny generation inte kan stava till lojalitet eller kollektiv men vet exakt hur man tar en selfie med rätt mängd hårvårdsprodukter och hur man delar den på 102 olika plattformar, är gårdagens ledare hopplöst omoderna där de konsekvent ställde sig i bakgrunden och lät ljuset skina på andra.
Det var en tid när ”what´s in it for me” inte var uppfunnet och laget var ettochetthalvt varv före jaget.
Men perspektiv och avstånd gör att vi ser bättre. Bilden blir skarpare.
Deras upprättelse kommer när den nya modellen inte fungerar. Deras bästa tid var då, det förstår vi nu.
Upprättelse och välförtjänt beröm i efterskott när den nye kejsaren står där naken.
Undantaget från regeln är kanske Lars ”Laban” Arnesson vars defensivtråkbollande borde begravts tio år innan den uppfanns.
Och en annan gång provade vi den elegante med mustaschen och marscherade ut direkt. Och några av hockeyns haverier är klassiska; minns ni Billy Harris eller Tommy Tomth?
Allt gammalt är inte bra, inte ens i idrottens värld.
###
Borde Hamrén avgå? De svartvita frågorna haglar som vanligt i klickmedia där lösningarna alltid är enkla, snabba och spektakulära.
Den betydligt mer kontroversiella och jobbiga frågan är om våra nationella bollsparkare kanske inte är bättre än vad vi just nu ser, eller om vi kanske är mitt i ett generationsskifte där de unga, hungriga ännu inte fått den mognad och rutin som de numera trötta en gång hade.
Kanske är det så enkelt att svensk fotboll just nu inte är bättre än så här.
Sug på den.
Kanske är det här som på så många andra ställen i vårt samhälle att de svåra frågorna inte har några enkla lösningar som fixas med ett klick.
Ett ja eller nej.
Eller ens ett Avgå.
###
Nyss var de i värmen, i ett medialt fokus som tycktes oändligt.
Procenten närmade sig dryckesnivå i ett allt rusigare land.
Men när vinden vände visade sig ett allt smutsigare ansikte. Det talades om att skjuta flyktingar med kpist på Öresundsbron, att bilderna på drunknade Alan, 3, var fejkade och en massa annat dumt.
Trollen sprack i ljuset.
När människornas hjärtan värmde ett allt kyligare land klarade inte trollen klimatet.
Låt oss hoppas att värmen fortsätter en bra bit in på hösten och vintern.
Jag läser i listorna att min gamla hemkommun är topp-20 i landet, grannarna är etta och sjua bland landets alla 290 kommuner när det gäller att ta emot asylsökande. Skulle vi vända på listan och mäta medelinkomst eller andel arbetslösa ligger de högt där också. Eller lågt om ni vill.
Fattigast tar emot flest. Utflyttningskommuner med hög arbetslöshet och tomma bostäder får bära tyngsta lasset och blir tacksamma intäktskällor för privatbolagen i migrationsbranschen.
Ingen bra eller ens rättvis ekvation. De som bor kvar börjar tröttna på att alla inte bär sin del.
Med all rätt.
Ställ upp siffrorna i en ekvation och efter likamedtecknet kommer stora SD-siffror.
Det är dags för litet rättvisa i lagomlandet.
###
### ”Vem får sparken först”. Klickmedia förnekar sig inte när det gäller att damma av en stentrist upptaktsklyscha. Varje år när tränarbilden tas. Lägg ner, inte ens läsarna tycker det är kul längre.
### Vem är betjänt av att deras hemort röstas fram som ”fulast i landet”?
### ”Sverige borde inte lagt så stort fokus på flyktingfrågan före match”. Tur för Boorken att det var mycket fokus på matchen, mycket fokus på Hamrén och mycket fokus på SHL-upptakt dagen därpå. Hans dumhet dog i det mediala bruset.
### Shining?
### Red Army var verkligen ett stycke intressant filmdokumentär, även om den var gjort med amerikanska glasögon. Klippen när superfemman hade lekstuga är klassiskt hockeygodis.
### ”Är du trött på försenade och inställda tåg? Just nu erbjuder vi alla resenärer i Värmland att uppgradera
sin tågbiljett till en flygbiljett för bara 275:-” Flygfolket är snabba på spelvändningar när det gäller att utnyttja motståndarnas trassel.
### Missa inte dokumentären The Other One, filmen om Bob Weir, legendarisk medlem i Grateful Dead. Netflix.
### ”Han spelar inte ens sarg ut. Han bara lägger sig på pucken för att slippa spela den vidare”. Olof Lundh är underhållande om den osynlige och inaktive fotbollsbasen Karl-Erik Nilsson.
### Bra jobb av NWT med hockeybilagan Nedsläpp. Och tro inte ”Mårten” när han säger att börjat tröttna…
### 265 000 brev på sju olika språk till svenska ungdomar. Svenska Ishockeyförbundet rekryterar. Brev på albanska, arabiska, engelska, persiska, serbiska och somaliska. Bra – och jag gillar en ordförande som använder ordet ”värdegrund”. Bra där, Larsson.
### Vaket av VF att skicka eget folk till Medelhavet. En bra och tydlig signal om vad som är viktigt när en smal budget används till detta.
### Ni vet väl vad det är för datum idag? Ta det försiktigt därute.
###
# SE; Red Army, en dokumentär med amerikanska glasögon på det ryska hockeyundret och superfemman.
Ni som sett den svenska versionen kan historien, men ändå välgjort och bra och med mycket Fetisov. Och såklart mycket politik.
# LYSSNA; Fem singlar har släppts men ännu inget album. Vi väntar på Don Henley. Tills dess; minilive med Tom Petty, Spotify Sessions med Jason Isbell eller varför inte minilistan Bra låtar 71.
# LÄS; Två nordiska tegelstenar av lite olika tyngd; Åsne Seierstads mäktiga arbete ”En av oss” om massmördaren Anders Behring Breivik och Joakim Jakobsens massiva arbete över 750 sidor om Tour de Frances historia från 1903 till idag. Även om infallsvinklarna är minst sagt olika är det journalistiskt researcharbete av yppersta klass.
Tack för att jag fick ta av er tid!
Comments are closed.